MUSIKDIREKTÖR HARRY SERNKLEF BERÄTTAR, DEL 1
Ungdomsåren på K 2
Min militärmusikaliska bana började som musikelev vid Kungl. Skånska kavalleriregementets musikkår K 2 i Helsingborg den första november 1937. Musikdirektör var Gösta Nordgren och chef för regementet översten Åke Hök. Överste Hök hade ett enormt personminne och kände varenda en av sin fast anställda personal. Det var för mig en stor upplevelse att komma till ett regemente och bli trumpetare i musikkåren. Vi var tre musikelever som började det året och vi blev välkomnade av musikdirektören med förhoppningen att vi skulle finna oss väl tillrätta.
Tjänsten bestod från början av att lära sig spela signaltrumpet och trummor. Redan efter en vecka kunde jag signalerna på trumpet och blev kommenderad som vaktspel. Jag började nämligen spela b-kornett redan i åttaårsåldern och hade därigenom goda förkunskaper. Första året spelade jag för min far, han var nämligen amatörmusiker och spelade bl a b kornett. Sedan fick jag undervisning av en musikfanjunkare från regementsmusiken i Helsingborg. Jag fick då lära mig att spela både triol- och dubbeltunga vilket var en nödvändighet för att kunna spela de svåra kavallerisignalerna. Trumslagning hade vi varje dag mellan 15.30-17.00. Utbildningen gick ut på att vi skulle kunna stava upp en virvel och lära oss de olika ruffarna m m från grunden till färdigt skick. När vi uppnått denna färdighet och kunde revelj, tapto, korum, trumsignaler och mellanmarscher främst 1-8 blev trumslagningen mer i form av kontroller. Detta för att vi skulle bibehålla inlärda färdigheter. Tuttitrumslagare måste självfallet lära sig trumstämmorna till de aktuella marscherna.
När jag började som musikelev fick jag omedelbart svara för tredje trumpetstämman i musikkåren. Annars blev det som en musikfanjunkare uttryckte sig, när han kom med sopkvasten i högsta hugg: "Pojkar! Här har ni musikens första grunder. Hantera den väl". Mycket riktigt - städning, instrumentputs m m var högprioriterade uppgifter för oss musikelever.
Ridning och inte minst att lära sig att rykta hästar och praktisera hästvård av olika slag fick naturligtvis ett stort utrymme. Reveljen gick tidigt vid kavalleriet. Under vinterhalvåret steg vi upp 05.30 och vi fick omedelbart marschera till stallet för att rykta hästar, tolv stövrader framför varje häst på stallgolvet, mellan 05.40-06.10. Sedan var det tid för den personliga vården och hygienen. Första frukost utspisades kl 06.30. På sommaren gick reveljen kl 05.00 och hästvård enligt ovan blev en halv timme tidigare. Skolridning blev det varje dag för högt kvalificerade instruktörer och handledare, bl a fanjunkare Säfgren, ryttmästarna Bildt och Hagéus. I takt med ridskickligheten blev vi uttagna att rida andra klass remonter. Jag blev under mina K 2 år uttagen till remontryttare. Rastridning tillhörde också arbetsuppgifterna.
Musikundervisning fick vi självklart också på våra respektive instrument och i musik och gehörslära. Harmonilektioner fick vi så småningom ta del av. Musikdirektören var en utmärkt musikalisk ledare och musiker som månade om vår musikutbildning.
Militärutbildningen börjar
Musiker vid kavalleriet fick genomgå volontärsoldatskola, korpral- och furirskola. Även utbildning i gas- och observationstjänst hörde till militärmusikernas arbetsuppgifter. Rekrytmarschen bestod för vår del av att rida från Helsingborg till Ljungbyhed där regementet hade en sommarförläggning eller depå.
Att rida till Ljungbyhed var en sträcka på en 4 ā 5 mil. Regementet eller delar av regementet var i regel förlagda på depån i Ljungbyhed under en viss period under främst sommarhalvåret. För ryttarskvadronerna innebar detta att rida dit och hem. För min del har jag ridit den sträckan ett flertal gånger. När vid red genom samhällen spelade vi fältstycken på signaltrumpeter som var trestämmigt arrangerade. De spel som kommenderades till ryttarskvadronen fick verkligen lära sig att i första hand taga hand om hästen innan det var tid att slå bivack och tänka på sig själv.
Att rida till Ljungbyhed var en sträcka på en 4 ā 5 mil. Regementet eller delar av regementet var i regel förlagda på depån i Ljungbyhed under en viss period under främst sommarhalvåret. För ryttarskvadronerna innebar detta att rida dit och hem. För min del har jag ridit den sträckan ett flertal gånger. När vid red genom samhällen spelade vi fältstycken på signaltrumpeter som var trestämmigt arrangerade. De spel som kommenderades till ryttarskvadronen fick verkligen lära sig att i första hand taga hand om hästen innan det var tid att slå bivack och tänka på sig själv.
Jag tillhörde Livskvadronen och chef var ryttmästare Ahlgren, en i kavallerikretsar på trettiotalet känd tävlingsryttare. När vi var förlagda i Ljungbyhed fick vi i en närbelägen sjö lära oss att simma med hästar över vattendrag. Skånemanövern som varade i tolv dagar var ett annat kraftprov.
När vi tjänstgjorde i kasern på våren och under sommaren red musikkåren i samlad tropp och spelade signaler och fältstycken under musikdirektörens befäl. Detta skedde på fältet utanför regementet vid Väla gård. Även harmonimusiken till häst förövades. Att rida och spela är inte det lättaste och speciellt inte för klarinettister. Vid parader och liknande förrättningar uppträdde musikkåren till häst. Vid speciella tillfällen när regementet red genom stan väckte det alltid stor uppmärksamhet och stadsborna levde med. I Helsingborg arrangerades vid den tiden årliga ryttartävlingar och jag minns så väl när H.K.H Prins Gustav Adolf deltog i dessa året 1938. Andra skickliga ryttare som deltagit vid ridtävlingar i Helsingborg var dåvarande ryttmästare Sandström K 3, ryttmästare Byström K 2 i dressyr och ryttmästare Håkon Gisle i hoppning för att nämna några. Musikkåren spelade självfallet vid dessa ridtävlingar och vid riduppvisningar i regementets ridhus. Vi brukade även spela någon gång om året vid Flyinge hingstdepå.
Året 1938 gav musikkåren en konsert i Helsingborgs konserthus med anledning av kung Gustaf V förestående 80-årsdag. Min bror Conrad, som var förste trumpetare och jag spelade polkan "Die Perlen" för två trumpeter. Nils Otteryd som var musikkårens soloklarinettist spelade "Rigolettofantasin". Otteryd tillträdde kort därefter tjänsten som klarinettlärare vid Musikaliska akademien i Stockholm. Samma år spelade vi även på Sofiero slott och i Danmark på Kronborgs slott och i Helsingör. Vi tog färjan till Helsingör vilket var spännande att få vara med om, även om vi musikelever svarade för att notställ, musikinstrument och noter var på plats i god tid före konserterna. När förrättningarna var avklarade hade alla, utom vi, bråttom hem. Vi ansvarade för att musikmaterielen kom till kasern i oskadat skick, ett ansvar som vi levde upp till.
I Helsingborg var det tradition att spela framför Rådhuset på nyårsafton. När tolvslaget förklingat spelade först fyra fanfarblåsare in det nya året. Fanfartrumpetarna var placerade högst upp i tornet och spelade i alla fyra väderstrecken. Jag var själv en av dessa vid något tillfälle. När fanfarerna var avklarade började konserten. Det var onekligen en trevlig tradition även om det ofta var ett ganska bistert väder för utomhusspelning.
Vad man minns från K 2-tiden är att det fanns en speciell anda vid ett kavalleriregemente. Man kände en samhörighet med förbandet på ett annorlunda sätt än vid ett infanteriregemente där musikerna mera var ett team för sig.
Under min tid på K 2 deltog jag också i regementslaget i fotboll. Vi var flera musiker som spelade fotboll i regementslaget. På sommaren 1939 låg några tyska fartyg i Helsingborgs hamn. Regementet anordnade då en vänskapsmatch mot dem i fotboll. När jag ca 50 år senare kom att tala om denna fotbollsmatch med en god vän framkom det att vi spelat fotboll i samma regementslag. Då har man verkligen fog för att säga: Världen är liten.
På hösten samma år började jag på korpralskolan, som var förlagd på 3. skvadron under ryttmästare Jahns befäl och skolchef var löjtnant Hjalmar Bauer (33 år) sedermera general Bauer. Han var en chef som förde stor respekt med sig.
2:a världskriget bryter ut
När vi var klara med korpralskoleutbildningen bröt andra världskriget ut och det blev allmän mobilisering 9 april 1940. Vi musiker blev inte placerade på någon musikpluton utan långt därifrån - trupptjänst exempelvis stabsfurir eller chef för gas- och observationspatrull och för min del blev jag placerad som ställföreträdande gruppchef för en gas- och observationspatrull. Chef var en äldre musikfurir. Vid sidan av dessa uppgifter hade jag uppdrag som rörde väderlekstjänsten och var ammunitionsunderbefäl och marketentare. När jag legat i beredskapstjänst i ungefär två månader blev jag konstituerad till korpral. Vid återkomst till kasern för att genomgå furirskoleutbildning blev, alla vi som varit konstituerade till korpraler, avkonstituerade. Tack vare kommenderingen till furirskolan behövde vi ej följa med 5. kavalleribataljonen till Norrland.
Under tiden för beredskapstjänstgöringen - ca 6 månader - hade vi ingen möjlighet att spela på våra musikinstrument; vi hade avbrott i den musikaliska verksamheten under denna tid. Antalet elever på furirskolan det året var 60 st och vi var inkvarterade i regementets gymnastiksal. Efter genomgången utbildning vårterminen 1941 blev vi befordrade till korpraler. Jag fick inte korpralslön då jag hade en truppvolontärstat och det fanns ingen musikkorpralstat ledig. Det var på något sätt en milstolpe att ha genomgått skolorna så att man mera helhjärtat kunde ägna sig åt musiken. Nu blev det mycket övning på klarinett både på dagar och kvällar för att jag var intresserad att söka in i klarinettklassen på Kungl. Musikaliska akademien. Musiktjänsten innebar att den effektivaste övningstiden fick bli på kvällarna. Musikkåren hade också en radioutsändning på vårterminen 1941. Vi spelade bl a uvertyren "Elverhöj" av Kuhlau och jag svarade för essklarinettstämman.
Den första tiden eller åren på musikkåren var jag trumpetare men när en klarinettist tog avsked sommaren 1939 bad jag musikdirektören att få gå över och bli klarinettist i stället. Detta gick musikdirektören med på efter viss tvekan, då han tyckte jag hade mycket goda förutsättningar som trumpetare. Jag var inte fullständigt novis på klarinett då jag hade lånat ett instrument i två månader så jag kände det fungerade. Instrumentbytet hade stor betydelse för mig då jag var intresserad av att söka in i musikdirektörsklassen så småningom. Dessutom behövde jag inte vara musikelev mer än i ett år och åtta månader annars hade det blivit tre år.
Klicka här för att läsa del 2.
Harry Sernklef
