MUSIKDIREKTÖR HARRY SERNKLEF BERÄTTAR, DEL 2

Kungl. Musikaliska akademien

När det var dags att åka till Stockholm och Musikaliska akademien för att provspela blev jag och trombonisten Bertil Jacobsson kommenderade som spel till förläggningen i Ljungbyhed i fjorton dagar. Detta var ett stort avbräck för oss för vi var seriöst intresserade att om möjligt få studera musik i Stockholm. Tack vare en förstående chef för depån i Ljungbyhed, överstelöjtnant Salmson, fick vi ledigt från våra uppdrag som spel under tiden för provet, varför vi kunde provspela på förut meddelade tider. Provet gick bra och vi blev antagna i respektive solistklasser på akademien vilket så småningom ledde till kommendering till ett Stockholmsförband.

Till klarinettklassen var vi 14 sökande och det var endast två sökande av dessa som kom in. Den andra sökanden, som blev antagen, var Sven Nyberg från Svea livgardes musikkår sedermera anställd i konsertföreningen som basklarinettist. För Jacobssons och min del innebar detta kommendering till Kungl. Svea livgardes musikkår vilket var det bästa som kunde ske för min del. Klarinettläraren Nils Otteryd tyckte också det var bäst för mig att vara placerad på I 1. Även om K 2 musikkår hade många bra musiker och var en bra musikkår med hänsyn till numerären, 14 man + 4 musikelever och musikdirektör, så var Svea livgardes musikkår med sin skicklige musikdirektör Per Grundström imponerande i all sin musikaliska prakt.

Min största musikupplevelse, när jag kom till Stockholm, var utan tvekan när jag hörde Wiens Filharmoniker under ledning av Wilhelm Furtwängler spela i Konserthuset. Året var 1942. Bl a framfördes Beethovens 5:e symfoni och "Till Eulenspiegel" av Richard Strauss. Som extranummer spelades "Kaiser Walzer" av Johann Strauss. När det gällde blåsorkestrar hade Kungl. Svea livgardes musikkår ett väldigt gott renommé, inte bara nationellt. Att bli erbjuden anställning som förste klarinettist av musikdirektör Per Grundström efter två terminer på Musikaliska akademien var mycket lockande och mitt positiva svar lät inte vänta på sig

Kungl. Svea livgarde - Populära spelningar

Jag fick musikfurirs grad och musikvolontärs lön. På K 2 i Helsingborg var jag musikkorpral med volontärslön med ansvar för andra klarinettstämman. Här blev jag förste klarinettist på landets bästa musikkår. Nu stundade andra tider på musikens område och jag fick snabbt extra inkomster som kompensation för den låga lönen. Musikkåren hade många engagemang på sommaren så det blev mycket av prima vista spel för min del.

Sommarengagemangen för musikkåren kunde se ut som följer:

Sex veckors musik på Gröna Lund med en besättning på 10 man + dirigent. Flöjt, 2 klarinetter (sax), esskornett (trumpet), trumpet, horn, 2 tenorbasuner (baryton), bastuba och slagverk.

En månads musik på Restaurang Hasselbacken med en besättning på 14 man + dirigent. Sedan var det parkkonserter i ca en månad på stor besättning.

Jag var verkligen imponerad av dessa skickliga musiker: Musikfanjunkare Einar Lundqvist essklarinett, Hilding Eliasson klarinett, Karl-Anton Wåhlander trumpet, Robert Eriksson tenorbasun, Karl-Erik Lennholm baryton, Erik Rundlöv bastuba, Ragnar Nordström esskornett och regementstrumslagare, Otto Holm klarinett. Hilding Eliasson var dessutom en fantastisk personalvårdare. Han var som en far för den yngre personalen. Vid stora högtider såg han till att inte den yngre personalen fick gå ensamma på kasern. Han bjöd hem dem till sitt hem på förplägnad. På kvällarna kunde han komma upp och njuta av att det musicerades i varenda vrå.

Förutom ovanstående skickliga musiker var Göran Åkestedt den yngre musiker som jag såg upp till, inte minst för sitt sätt att tolka operaarior. Han var helt enkelt imponerande som esskornettist och trumpetare. Ingvar Eidin som blev anställd som klarinettist på Svea livgarde höstterminen 1941 måste jag nämna för han var en utomordentligt skicklig klarinettist som det var ett nöje att bli stämkollega med. Det fanns självklart många duktiga musiker på musikkåren som borde nämnas men det skulle få ta för stort utrymme.

Förutom vad som ovan nämnts ifråga om konserter spelade vi i radio, ca en konsert per månad. Det var tider det för militärmusikälskare!

Tjänsteförrättningarna bestod av bl a 20 högvakter per månad med sjukhuskonserter i omedelbar följd om inga andra tjänsteuppgifter var inplanerade på Stockholmsförbanden I 1, Ing 1, S 1, A 1, Lv 3 m fl.

För min del varvades studierna med den dagliga tjänsten. Dessutom hade jag vikariat i Konsertföreningen, Hovkapellet och radioorkestern. SF Svensk Filmindustri hade ingen fast orkester på den tiden utan musikerna som medverkade vid filmmusikinspelningar kom huvudsakligen från de tre Stockholmsorkestrarna. Därav den sena timmen på dygnet. Inspelning kl 22.30 till 03.00 eller 04.00 på morgonen. Dirigenten, professor Gunnar Johansson, var däremot anställd på SF. När det gällde klarinettister blev jag ofta anlitad att medverka.

Musikkåren eller delar av den under musikdirektör Per Grundströms ledning spelade också in filmmusik när behovet var påkallat vid exempelvis militärfarser.

Kända Stockholmsprofiler

Mitt första engagemang i Stockholm var på Dalaföreningen. Jag var vikarie för en klarinettist Agerfeldt som också sjöng med sångkvartetten The Bobbys. Verner Carlsson-Kedland var orkesterns trombonist (han spelade annars med i radioorkestern). Sedan spelade jag på restaurang Strömsborg med kapellmästaren och slagverkaren Pelle Svedlund, pianist var Gösta Säfbom och violinist och även klarinettist och saxofonist Edgar Ung. Jag var med på danskvällarna lördag och söndag.

1942 spelade jag på Hamburger Börs med violinisten och kapellmästaren Frati, tisdag och torsdag kvällar. Tilläggas bör att jag har nästan spelat på alla de större restaurangerna i Stockholm. På Grand Hotel Royal spelade jag i fem år med kapellmästare Georg Sandor. Vi spelade uteslutande konsertmusik i Vinterträdgården.

1943 spelade jag på restaurang Mosebacke på danskvällar med Gustav Egerstam. Jag spelade i parken på Mosebacke med violinisten Einar Groth vid radioutsändningar.

1944 spelade Ingvar Eidin och jag på Lindgården. Vi delade på engagemanget. Konsertmästare var Einar Groth.

1945 spelade jag danskvällar på restaurang Rosenbad (lördag och söndag) med Karin Stigman violinist och kapellmästare och Felix Bergendorf piano. Karin Stigman spelade även i konsertföreningen.

1945 spelade jag med Thore Ehrling vid invigningen av restaurang Ambassadör. Jag var endast med i konsertmusiken. Jag vikarierade även med Sam Samsons orkester på Salle de Paris och Charles Redlands orkester på Vinterpalatset.

Min första tid i Stockholm spelade jag trumpet med olika amatörband. Jag var även trumpetvikarie i Berns orkester vid några tillfällen.

När kapellmästaren Erik Uppström svarade för musiken i Blå Hallen med delar ur radioorkestern var jag bl a med och spelade tredje trumpet.

Klicka här för att läsa del 3.

Harry Sernklef