MUSIKDIREKTÖR HARRY SERNKLEF BERÄTTAR, DEL 3
Hovkapellet
Under säsongen 1944-45 brukade jag vikariera som klarinettist i Hovkapellet. På den tiden började och slutade säsongen med operettmusik. Jag spelade bl a med i operetterna Madame Pompadour av Leo Fall och Sköna Helena av Offenbach. I den senare operetten spelade jag med den legendariska klarinettisten Gustaf Skarup. Kapellmästare var Sten-Åke Axelsson, Max Hansen var regissör och spelade rollen som Kung Menelaus, Isa Quensel var Sköna Helena.
Tjänsten bestod från början av att lära sig spela signaltrumpet och trummor. Redan efter en vecka kunde jag signalerna på trumpet och blev kommenderad som vaktspel. Jag började nämligen spela b-kornett redan i åttaårsåldern och hade därigenom goda förkunskaper. Första året spelade jag för min far, han var nämligen amatörmusiker och spelade bl a b kornett. Sedan fick jag undervisning av en musikfanjunkare från regementsmusiken i Helsingborg. Jag fick då lära mig att spela både triol- och dubbeltunga vilket var en nödvändighet för att kunna spela de svåra kavallerisignalerna. Trumslagning hade vi varje dag mellan 15.30-17.00. Utbildningen gick ut på att vi skulle kunna stava upp en virvel och lära oss de olika ruffarna m m från grunden till färdigt skick. När vi uppnått denna färdighet och kunde revelj, tapto, korum, trumsignaler och mellanmarscher främst 1-8 blev trumslagningen mer i form av kontroller. Detta för att vi skulle bibehålla inlärda färdigheter. Tuttitrumslagare måste självfallet lära sig trumstämmorna till de aktuella marscherna.
Ingvar Eidin och jag provspelade senare i operan Manon av Massenet under instuderingen och föreställningar i ca en månad. Förste hovkapellmästare Nils Grevillius var dirigent och solister bl a Jussi Björling och Hjördis Schymberg.
Provet utföll till min fördel och jag blev engagerad som förste klarinettist under säsongen 1945-46. Under det året fick jag spela med dirigenter som Leo Blech i bl a "Parsifal" av Wagner, "Trubaduren" av Puccini, "Hans och Greta" av Humperdinck, Issay Dobroven vid instudering och föreställningar av "Turandot" av Puccini (Dobroven var även regissör), "Figaros bröllop" av Mozart, Balettmusik m m, Armas Järnefelt operan "Fidelio" av Beethoven, Herbert Sandbergs instudering och föreställningar av bl a operor Peter Grimes av Benjamin Britten, Kurt Bendix bl a "Rigoletto" av Verdi, "Hoffmans äventyr" av Offenbach.
Spelade även andra operor med Nils Grevillius som dirigent förutom ovan nämnda Concertgebau-orkestern från Amsterdam som Josef Willem Mengelberg varit konstnärlig ledare för i 50 år gav en konsert på Operans stora scen under säsongen 1945-46. Orkesterns spel var imponerande, en mjuk och rund helthetsklang med en speciell känsla för frasering.
Kung Fredrik av Danmark dirigerade Hovkapellet under en repetition som var mycket uppskattad och originell. Utbudet av opera- och balettmusik var ca 40 ā 50 föreställningar per år.
Jag spelade även med Hugo Alfvén som dirigent i ett program om och med Alfvén som dokumenterats på videokassett. Han dirigerade även en Skansenkonsert med Hovkapellet där han bl a framförde en av sina symfonier.
Herbert Sandberg var gästdirigent med Konsertföreningens orkester i en konsertversion av Dallapiccolas "Nattflyg" där jag medverkade som klarinettist.
Efter sejouren på Operan blev jag erbjuden fortsatt anställning men jag tackade nej av flera skäl och främst för att jag gick i musikdirektörsklassen på akademien. Samtidigt som jag var klarinettist på Operan gick jag i trumpetklassen och spelade första trumpet i akademiens blåsorkester. Jag vikarierade även som klarinettist med William Linds kabaréorkester.
Malmö Stiftelse- och teaterorkester
1947 blev jag av kapellmästare Sten-Åke Axelsson erbjuden anställning vid Konserthusstiftelsen och teatern i Malmö. Svea livgardes musikkår hade det året spelat med Norska och Danska livgardets musikkårer med bl a Kaj Nielsen som dirigent under en vecka i juni månad och i Malmö Folkets Park konserterade Svea livgardes musikkår i juli månad. Erbjudandet att bli klarinettist i Malmö var så lockande att jag tackade ja. Jag gick kvar på Musikaliska akademien som privatist och reste mellan Malmö och Stockholm en gång per vecka.
När jag började min tjänst i Malmöorkestern fick jag ingen bostad eller lägenhetsbyte under de första månaderna. Den allra första tiden bodde jag hos Helge Almqvist och sedan hos andra flöjtisten i orkestern Calle Möller. Calle Möller var en känd musikprofil i Malmö då han även ledde en blåsoktett som han gästspelade med bl a i Ronneby Brunn. Ibland när jag var hemma och höll på med instrumentationsuppgifter kom det kamrater på besök hos Calle Möller. En gång kom en man som presenterade sig som Emrik Sandell och när han såg vad jag gjorde blev han nyfiken. Jag förstod med detsamma att det var Sandell som bl a arrangerat potpurriet "Från gamla glada tider". En intressant bekantskap inte minst därigenom att han en gång i tiden också varit klarinettist i Malmöorkestern.
Även om jag trivdes bra i Malmöorkestern så var arbetsuppgifterna av den omfattningen att det inte fanns någon tid över för egen förkovran som klarinettist. Att repetera med Orkesterstiftelsens orkester för en symfonikonsert exempelvis mellan kl 10.00-13.00 och repetera för en ny pjäs på teatern mellan 14.00-17.00 och sedan spela föreställning kl 19.30 samma dag blir för mycket i längden. Detta på grund av att vi hade anställning både på Stiftelsen och Teatern. Idag har man löst detta då man har en egen teaterorkester. Trots dessa under vissa perioder krävande arbetsuppgifter, hade jag hand om FBU musikkår i Malmö. Min företrädare var Ferdinand Lindgren kompositören till Lv 4 marsch och efterträdaren Hugo Myrtelius, f d musikdirektören vid Kungl. Hallands regemente.
Vi hade bara åtta månaders anställning per år och därför fick man skaffa sig andra arbetsuppgifter på sommaren om man inte var intresserad av att spela med Stiftelsens blåsorkester i Malmö stad och parker. För min del spelade jag med Harry Arnolds orkester på Amiralen som vikarie under två månader och sedan var jag med en ca 15-mannaorkester ur Hovkapellet och spelade på en balettturné i 37 dagar. Vi hade premiär i Eskilstuna och turnerade sedan i landet. Konsertmästare var Giovanni Turicchia och som valthornist Nils Henrikson som även var en utmärkt sångare och som gjort inhopp på Operan som Rodolpho i "Bohčme" av Puccini. Kapellmästaren under turnén var Sten-Åke Axelsson.
Under min malmötid fick jag ånyo spela med många framstående dirigenter som Fritz Busch, Albert Wolff, Armas Järnefelt, Rafael Kubelik, Johan Hye-Knudsen, Zoltán Kodály m fl. Den senare dirigerade bl a egna verk vilket var en mycket intressant upplevelse. Fritz Busch kallade upp mig och konsertmästaren Charles Senderovitz till dirigentrummet och var mycket positiv till våra musikaliska prestationer och erbjöd oss, om vi var intresserade, att komma över till USA.
Helge Almqvist f d bastrombonist i filharmonien och gammal sveagardist meddelade mig för en ca fem år sedan att när jag hade slutat i Malmöorkestern (Almqvist var då anställd där) hade Albert Wolff skickat hälsning till mig och tackat för fint klarinettspel.
Den 15 december 1948 tog jag min musikdirektörsexamen och fick då samtidigt Musikaliska akademiens Belöningsjeton som klarinettist. Ganska snart därefter blev jag erbjuden av musikdirektören Ille Gustafsson att komma tillbaka till Svea livgardes musikkår som soloklarinettist. Samtidigt blev jag erbjuden timläraranställning i klarinett på Stockholms Borgarskola. Jag undervisade där sammanlagt i fem år.
Åter till Svea livgarde
Tack vare en förstående konstnärlig chef för Malmöorkestern, Sten-Åke Axelsson, fick jag tillträda tjänsten på Svea livgarde redan den 15 januari 1949 och ha vikarie i Malmöorkestern. Det kändes bra att få komma tillbaka till Stockholm och musikkåren för där hade jag alltid trivts.
1951 hade jag en del grammofoninspelningar och jag minns alldeles speciellt en inspelning med Evert Taube på Kungsgatan 8 i Sveriges Radios lokaler. Vi spelade bl a in Nudistpolka arrangerad för en besättning av klarinett, två valthorn och tuba. Jag spelade klarinett och Björklund i Hovkapellet och Engström (Sprängaren) i Konsertföreningen horn samt "Hugge" Holmgren i Radioorkestern tuba. Arrangör var Knut Söderström som komponerat valsen "I Sommarnatt". Taube var i sitt esse och hade med sig ett par flaskor vin och painriche som han skulle bjuda på efter inspelningen. Astri var med och höll i gitarren emellanåt. Producenten kom på ett försynt sätt med en del påpekanden under inspelningens gång. Taube sade då och halvt på skämt - "Gå Du bara in i Din bur", han avsåg kontrollrummet, "för det här klarar jag".
Jag medverkade ofta på inspelningar med olika grammofonbolag. På Husbondens Röst var Yngve Sköld chef och efter honom kom Dag Lambert, en bror till Arne Lambert den berömde trumpetaren och före detta militärmusikern vid P 10 i Strängnäs. Dag Lamberts orkester spelade jag med i Saltsjöbaden under två somrar 1951-52.
Klicka här för att läsa del 4.
Harry Sernklef
