BOMBEN AUF ENGELLAND, LILI MARLEEN, STOCKHOLMS PANSARBEFÄLSFÖRENINGS MARSCH, Norbert Schultze

Tyska arméns musikhandbok från 1940 förkunnade att den som inte var soldat skulle inte skriva marscher, hur bra musiker han än kunde vara. Trots detta var det en tysk teaterdirigent och kompositör av operetter och filmmusik som blev en av de mest spelade marschkompositörerna i Tyskland vid denna tid, nämligen Norbert Schultze (1911-2002). Han blev berömd, eller snarare beryktad, som kompositör av soldat- och propagandasånger under Tredje rikets dagar.

Norbert Arnold Wilhelm Rickard Schultze föddes i Braunschweig den 26 januari 1911. Han studerade musik i Köln och München och var en entusiastisk deltagare i studentkabaréer. Mellan 1931 och 1933 var han operadirigent i Heidelberg och Darmstadt, innan han blev produktionschef på Telefunkens skivbolag i Berlin. Hans opera ”Der schwarze Peter” hade framgång, och 1937 lämnade han Telefunken för att bli frilans-kompositör. Andra världskrigets utbrott 1939 förändrade hans liv och han placerades på en nazi-lista över skapande konstnärer i propagandatjänst, befriade från militärtjänst. Han fick i uppdrag att skriva musiken till filmen ”Feuertaufe”, som handlade om Luftwaffes operationer i Polen. Då den var färdig visades den för Hitler, som blev förtjust, men den måste få ett annat slut. I detta marscherade tyska trupper in i Warszawa med en musikkår, som spelade Preussens Gloria. Hitler ville att slutet i stället skulle ha udden riktad mot den nya fienden England. Tyska marinen hade sin kampanjsång Wir fahren gegen Engelland, och nu skulle Luftwaffe få sin motsvarighet, som skulle avsluta filmen. Schultze komponerade därför Bomben auf Engelland till en text av Wilhelm Stöppler.

Schultze komponerade omkring 25 propagandasånger, varav flera av Goebbels förklarades som ”Nationens sånger”, som inte fick profaneras, utan spelas endast vid ceremoniella tillfällen. Ett annat stort namn på detta område var Herms Niel, med vilken Schultze tävlade, i ett fall till och med bokstavligt: Vorwärts nach Osten!

Efter kriget ställdes Schultze inför en denazifieringsdomstol. Han återupptog dock med viss framgång sin karriär och skrev bland annat musik till musikaler och bosatte sig med tiden på Mallorca. Märkligt nog fick han i uppdrag att komponera en marsch för en militärmusikhistorisk informationsfilm åt Bundeswehr på 1960-talet. Resultatet blev Stratosphärenmarsch, men filmen blev aldrig framförd på grund av upphovsrättsligt bråk. Schultze avled 2002 i Bad Tölz 91 år gammal.

Hans mest kända komposition var Lied eines jungen Wachtpostens (Lili Marleen), en vemodig marschvisa, där tyska infanteriets taptosignal (som i stort sett överensstämmer med det svenska infanteriets tapto) bildar bakgrund. Den komponerades 1937 på beställning av den dansk-tyska sångerskan Lale Andersen med text av soldaten Hans Leip (stroferna 1-3 från 1915 och 4-5 från 1937). Lili och Marleen var två flickor som levererade varor till den kasern där Leip tjänstgjorde 1915. Lale Andersen sjöng in den på grammofonskiva 1938. Den tyska radiostation som 1941 upprättades i Belgrad för de tyska ockupationsstyrkorna spelade skivan den 18 augusti, och den blev därpå snabbt mycket populär i andra världskriget på båda sidor, särskilt sedan den åttonde brittiska armén under Montgomery besegrat Rommels trupper vid El Alamein 1942 och som krigsbyte tagit en del grammofonskivor med Lili Marleen. Ett tag var den förbjuden av det tyska propagandaministeriet, som ansåg den inte tillräckligt tysknationell, men på grund av dess popularitet hävdes snart detta förbud. Radio Belgrad och - efter ryssarnas erövring 1944 - dess mobila efterföljare använde till och med Lili Marleen som stationssignal. Den översattes till många språk och spelades även mycket som dansmusik (slowfox). Inte minst förknippades sången med den i USA verksamma tyska sångerskan och skådespelerskan Marlene Dietrich (på engelska stavas för övrigt sångtiteln Lili Marlene).

Även i Sverige blev den en schlagersuccé, lanserad 1941 av Sven-Olof Sandberg med text av Gunnel Sandberg. En annan svensk som sjöng den var Ewert Granholm. Till tyskarnas förtrytelse betraktade de allierade sången som sin, och den bildade melodi för flera brittiska armésånger, t ex The D-day Dodgers, som utgjorde ett svar från Pioneer Corps på Lady Astors anklagelser i underhuset mot Åttonde armén för att den tog det lugnt i Italien, då den borde kämpa i Normandie. I Sverige används den även som melodi till snapsvisan Halvan är så liten.

Lili Marlene används även som ”regimental slow march” vid Princess Patricia’s Canadian Light Infantry, ett exempel på erövrandet av fiendens musik som trofé. Lili Marleens politiska belastning torde väl därmed ha förklingat. Att den numera är okontroversiell fick för övrigt sitt uttryck på premiärkonserten för Arméns musikpluton 1992, då arméstabschefen, generalmajor Lennart Rönnberg sjöng den solo. Det faktum att Lili Marleen var den chilenske exdiktatorns Augusto Pinochets favoritmarsch, aktualiserad vid hans frisläppande från brittisk husarrest 2000, har väl dock inte bidragit i belastningsminskande riktning.

En annan av Schultzes kompositioner, Unser Rommel (texten ”Vorwärts mit unser Rommel” av Wilhelm Brand), var den tyska afrikakårens ”signaturmelodi”, men fick en anmärkningsvärd svensk anknytning. Den beryktade Ulph Hamilton (1920-1965), som bl a enrollerade sig i Waffen-SS, gav efter andra världskriget Sam Rydberg i uppdrag att från en stenkaka med Unser Rommel skriva ut och arrangera Stockholms Pansarbefälsförenings marsch. Den spelades sedan in 1953 till föreningens femårsjubileum av Livgardesskvadronens musikkår under Bertil Driving med en bloddrypande text av Hamilton själv, sjungen av föreningens kör. På andra sidan Badenweiler Marsch. Driving hade tydligen betänksamheter inför detta inspelningsuppdrag och frågade Bo Ancker till råds. Föreningen hade sedan problem med betalningen för inspelningen. Senare (1990-talet) bytte föreningen ut Unser Rommel mot Bland kamrater av Sam Rydberg.

Av övriga marschsånger av Schultze kan nämnas Alle man an Deck! (text: Lach; ur filmen ”U 47 - Kapitänleutnant Prien”), Das Lied der Panzergrenadiere (text: Robert Seeger), Das Lied der Panzergruppe Kleist (text: Wilhelm Stöppler), Das Lied vom deutschen U-Boot-Mann (text: komp), Marschlied des Deutschen Afrika-Korps (text: Werner Plucker), Nimm uns mit, Kapitän! /In der Heimat an der Waterkant/ (text: F Grasshof), Panzer rollen in Afrika vor (text: J Hahn-Butry), Das U-Boot-Lied /Heimat, so weit von hier; Vom Kaleu bis zum letzten Mann/ (text: K E Walter; ur filmen ”U 47 - Kapitänleutnant Prien”), Wir fliegen gegen Engelland och Zwei Panzergrenadiere.